Hällkrok, björnkänning och mera guckusko

Onsdag morgon.

Vandrar små stigar från Hölick mot Hällkrok. Ett rådjurskid rusar upp alldeles framför mig och försvinner. Stigen snirklar uppåt mellan klappersten och flerhundraåriga tallar men övergår snart till produktionsskog och gud bevare, contorta. Skillnaden är påtaglig. Bärriset är lågt och plågat och nästan inga fåglar sjunger. Efter ett par kilometers vandring i stigande temperatur sitter plötsligt en äldre man på en urgammal stolryggsäck mitt på stigen. Det är Sven Lundgren som är ute och sköter om "sina" stigar. Sven är pratsam och vi dricker kaffe tillsammans där mitt på stigen.

Jag har precis hunnit få upp farten efter en oväntad och trevlig fika när det brakar till i röjningsskogen intill mig. Sen tyst. Jag harklar mig lite tillgjort men varken ser eller hör något mer men jag hinner bara gå knappt hundra meter ner mot en myrkant och vattenhål när jag ser vad åtminstone jag tolkar som björnspår på stigen.

Hällkrok möter med fågelsång, porlande bäck och hav och vackra blommor i minsta klippskreva. Jag skuttar mig tillbaka längs havet i mina alltför varma kängor och det är längre och drygare än vad jag mindes men fint fint fint! Nästa glada överraskning är några små tofsmesar i en talldunge alldeles nära stranden. En liten fågel som är helt knuten till och beroende av den gamla skogens förutsättningar och som besökte vårt fågelbord vintertid innan Holmen kom och avverkade skogen runt omkring. Sen har jag varken hört eller sett dem.

Fikar vid Hornslandsudde och får sällskap av en silvertärna på lätta vingar och allt är underbart vackert!

På vägen hem stannar jag åter vid den gamla granskogen och nu blommar den för fullt, guckuskon.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln