En betydligt bättre..

...känsla infinner sig när jag parkerat bilen och snört på mig kängorna. Vid Gäddsjön är allt sig likt. Svarthakedoppingarna är på plats och tranan smyger iväg när jag kommer.

Jag lämnar vägen och går in i skogen kallad Gropomdal bakom tjärnen, eller våtmarken. Här inne hoppas jag hitta några av de signalarter jag försöker att få lite grepp om, bland annat genom Skogsstyrelsens bok Signalarter.

Och jag behövde inte ta många kliv in i skogen som inte för inte är klassad som nyckelbiotop. Jag kan förstå de som mest tycker att det är risigt och trassligt, för det är det, men samtidigt är det orört och vackert. Att artbestämma får jag väl försöka ägna mig åt framöver och skulle jag försöka sätta ut några namn skulle det säkert bara bli fel.. MMen det är en spännande ny värld som öppnar sig. Det fascinerande är att det är de här små svamparna och lavarna som räddar skogar. Det är det här språket som når fram till bolagen. Det är tack vare några av de här arterna som just den här skogen står kvar orörd. Inte för den härliga känslans skull.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Anna » I skogen:  ”Är det rövarklitt du är på Det finns en fornborg där ”

  • Kent Nyman » Kanotvagn från Biltema - Test:  ”Hej. Hade samma problem. Luften rakt igenom. Trodde att det skulle vara enklare ..”

  • Jenny » Höstens sista:  ”Kul att få ta del av dina bilder. Fina!”

  • Kjell » Kanotvagn från Biltema - Test:  ”Jo du. Sen kommentar men vi köpte två sådana till scouterna. Höll en halv hike.”

  • Torkel Ideström » Välkommen ut!:  ”Tack Stefan för att du är dom där ögonen som ser och förundras över vansinnet. F..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln