Så var det bevisat..

Fjällen är bäst i oktober!
Så är det bara.

Nu i helgen var det dags för ännu en familjesväng till fjälls.
Och utan tvekan är det den här helgen i början av oktober jag mest ser fram mot och har störst förväntningar inför.
De senaste åren har vi verkligen fått en försmak av vinter just den här helgen men i år var vindarna sydliga och vi klarade oss helt från nederbörd.
För att få två heldagar åkte vi efter att pojkarna slutat skolan i torsdags och kom upp till Skarvrusätern just när den sista strimman ljus lyste upp kvällshimlen. En plusgrad.

Vaknar tidigt. Förväntansfulla. Packar och åker upp till Djupdalsvallen under Mittåkläppen där man kan kliva på guldturen Gruvleden på drygt 8 km. Av spåren att döma är renar inte långt borta och snart ser vi ett par mindre flockar. På flera ställen passerar leden gruvor eller dagbrott från 1600-talet och vi kan bara försöka att föreställa oss hur livet var på den tiden..
Förutom renar verkar det ha varit ett gott år för fjällvråk och några ripor springer undan framför oss.
Färgerna på fjället och i fjällbjörkskogen är bara magiskt vackra i minst hundra nyanser av brunt.
Kvällen blir stjärnklar men inte fryskall. Det är sydliga vindar. Månen någonstans mellan halv och full hänger majestätiskt över Rödfjället och efter god mat och vin somnar vi ovaggade.

Lördag morgon och vi har mycket spring kvar i benen. Vi har sett att våffelserveringen i Andersborg mot all förmodan fortfarande har öppet och vi tänker oss en heldag i fjället runt omkring. Och inte minst en renhornsexpedition till ett litet fjäll lite på sidan av där troligen inte så många går. Och vi hade rätt. Och vi har en fantastisk dag. Har till och med turen att få se en mindre hackspett strax norr om Andersborg! Och en hare. Och ripor. Och fjällvråk.
Våffelserveringen är öppen och det är fullt av folk. Det är helt klart fler än vi som insett att fjällen är bäst i oktober!

Och lite som vanligt är det alltför snart söndag och dags att packa och fara österut. Men nu står nya turer på önskelistan och nya upplevelser blir möjliga allt eftersom pojkarna växer.
Jag har åtminstone två skogsområden jag vill utforska och uppleva.
En lavskrika flyger över vägen just när vägen vänder nedåt mot Funäsdalen. Inte vet jag men för mig är det ett tecken så bra som något.
Jag längtar redan tillbaka.