Sportlov och andra tankar

Fick oss som vanligt några dagar till fjälls på sportlovet. Det känns som om tiden bara flyger iväg och mycket känns ännu ogjort även om jag ändå börjat ställa om till vår. Det har väl egentligen varit en ok vinter. Mild och lättsam men åtminstone bra nog mycket bättre än fjolårets. Om nu det är nåt att skryta med.

Nåväl. Sportlov och pojkarnas upplevelse skall givetvis stå i centrum. Jag får blicka längtansfullt mot orörda fjällsluttningar och vildmarksdalar den här gången.
Två dagar spenderar vi i Tänndalens fina backar och framför allt på natursnö. Det är säkert en vanesak och tekniksak men för mig är inte konstsnö ett alternativ.
Det är roligt att se pojkarna utvecklas och våga allt mer. Samtidigt är naturen nära. En kungsörn seglar över Hamrafjället och vi ser ripors spår under stolliften. Högre upp pekar vi ut toppar vi varit upp på sommartid och jag pekar ut åkbara snöfält och lavinfarliga branter.

Fredag. Kallgrader och sol. Med packade ryggsäckar tar vi längdspåret mot Tännäs och det blir en riktig njutardag med hela 16 km skidåkning. En järv har revirmarkerat bara helt nära skidspåret och vänt tillbaka upp i skogen. Lavskrikor ser vi ett par gånger och vid vindskyddet vid Acktjärn där vi rastar och grillar falukorv kommer de nyfiket och oblygt fram och låter sig smaka av våra godsaker. När de är nöjda drar de sig tillbaka in bland de knotiga, trassliga och lavbeklädda träden.

Lördag. Blåsigt och plusgrader. Efter att pojkarna åkt sig mätta i backarna får jag tid till en eftermiddagstur i skogen. Föret är omväxlande men oftast riktigt bra och jag kommer snart in i ett behagligt tempo. Lyssnar efter fågelkvitter. Lite hoppas jag på att nån gång igen få se en lappmes, men idag är det knäpptyst i skogen. Jag följer ett ett par dagar gammalt lospår en bit. Ser framför mig hur lon rör sig och väljer väg. Vid ett korsande skoterspår viker lon av längs spåret medan jag fortsätter framåt och håller höjd uppe på åsen.
Solen sjunker. Det här var en skön och välbehövlig kontrast till stöket i backarna och de välpreparerade spåren.

Söndag. Vi dröjer inne under förmiddagen och tar en tidig lunch för att slippa det utlovade regnet. Tyvärr börjar det droppa just som vi ger oss iväg på spåret. En stund senare övergår det i blötsnö som blir vatten på kläderna och det blöter igenom både över knän, handskar och pjäxor. Efter en snabb fika och ett litet rådslag i vindskyddet i skogen just under Malmbäcksstugan bestämmer vi oss trots allt för att fortsätta upp på fjället och till en förhoppningsvis öppen och varm våffelstuga. Och nu vänder turen. Det spricker upp och solen kommer fram och efter tork av kläder och goda våfflor i en för året mysig Malmbäcksstuga får vi några sköna timmar på fjället.
Hjalmar går igång på att träna telissvängar med längdskidorna i hopplös bristande snö. Trots det gör han framsteg:)
Jag spanar fjällsluttningar och får fram kameran en stund. Det är lite snö på fjället och vi får tricksa oss fram mot lilltoppen som ligger helt bar. Wilmer som längtar till våren springer och gläds över att slippa snö och skidor en stund.

Summerat har vi som vanligt haft några härliga dagar i ett härligt område. Tyvärr ökar skoteråkandet för varje år och av spåren att döma efterföljs uppsatta regler inte alltför bra. Var det brister är svårt att säga. Troligen i nonchalans och okunskap hos skoterturisterna. Skotern är ett förträffligt redskap använd på rätt sätt men jag blir mer och mer restriktiv i mitt tankesätt.
I skidspåren träffade vi också på en hel del lösa hundar. Också där råder en viss tråkig nonchalans eftersom lösa hundar skall vara kopplade i spåren.