Höst

Äntligen höst. Inspirationen kommer sakta krypande tillbaka. Jag kommer tillbaka. Lusten att vara ute blir starkare och nu äntligen är det min tid igen.

Idag åker jag till skogen. Jag är i skogen. Har besviket konstaterat att de flesta av våra forna svampskogar har fallit och förvandlats till kalhyggen men kom på ett ställe som faktiskt ännu står kvar. Högst förvånansvärt. Kaffe och några smörgåsar i ryggsäcken och en kasse om jag skulle hitta svamp.

Det blir liv i skogen när jag kommer. Först varnar duvhöken. Sen korpen följt av ormvråken. Men efter en stund tystnar de. Kanske har de accepterat mig som tämligen ofarlig.

Jag letar mig fram mot ett ställe där jag en gång hittade en hel del gula kantareller men här har jag ingen lycka. Tar ett högre stråk och plötsligt står jag i ett hav av trattisar och här blir jag naturligtvis ett tag. Plockar. Fikar. Lyssnar på skogen. Är i skogen.

På hemväg senare förundras jag som så många gånger förr av alla höstlöv som ligger vackert utspridda. Jag hade inte kunnat lagt ut de mer perfekt själv.

En flock domherrar flyger förbi. De flesta flyttfåglar har gett sig av söderut. Nu är det övervintrarna kvar. Och jag.