Ugglor

Vädret har svängt från härlig vinter till en tidig försmak av vårvinter. Norrdellen flöt idag och det fina skidföret blev snabbt ett minne blott. Jag har nog aldrig kunnat räkna så många mil på skidor som i år. Och aldrig har det heller setts så mycket skidåkare på sjön.

Ugglor har jag givetvis lyssnat efter ett flertal gånger redan och då och då hört både kattuggla och pärluggla och så mycket möss det ser ut att vara så borde det kunna bli ett riktigt uggleår igen.
Gick ut vid halv sju tiden igår kväll och hörde genast pärlugglan, min välkommen-hem-uggla som jag inte hört alls lika regelbundet som förr. En halvtimme senare satte kattugglan igång och nu blir jag självklart sittande ute i mörkret länge. Framåt åttatiden har det lugnat sig lite på byn och de helt tysta perioderna blir allt längre. Det är fascinerande så tyst det kan bli och det är en häftig känsla att bara sitta och lyssna på smått och stort som rör sig ute i kvällsmörkret. Först tycker jag att jag inbillar mig men sen hörs det tydligare, ett dovt regelbundet hoande. En hornuggla! Läste någonstans att hornugglan har funnits som art i 34 miljoner år. Det ger lite perspektiv på tillvaron.
Trots att jag klätt mig varmt börjar kylan krypa inpå och det drar lite att gå in i värmen. Då hör jag ännu ett välbekant läte ganska långt borta, troligen på andra sidan sjön men eftersom det är så stilla hörs det långt. Det är slagugglan som hoar och kvällen börjar kännas rätt fulländad.
Just här är området där den sydliga kattugglan och den nordliga större slagugglan möts och man då och då kan höra dem samtidigt. Fast de år vi har haft slagugglan häckande nära inpå verkar kattugglan respektfullt ha flyttat på sig.
Får se hur snart jag kan toppa den här kvällen.