2012

Vintermorgon.

Minus sexton. Mängder med snö. Luften alldeles stilla. Det är vansinnigt vackert och alldeles.. alldeles UNDERBART!Det

Tio plus. Långt till snö. Fyller termosen med kaffe och åker till mitt närmaste favoritställe. Parkerar bilen vid S. Hallbovallen och går körvägen upp genom gammelskogen mot Hallboklitt och Rövarklitt.

Nästan genast kommer jag på en tretåig hackspett på en gammal rotvälta. Kul men inte överraskande. Det brukar alltid vara tretåig här och i ett band bort mot Flatmo.

Fikar uppe på Hallboklitt. Det är trevligt här uppe. Små kungsfåglar, trädkrypare och nötväckor letar föda i de vindpinade tallarna.

Fortsätter. Överallt älgtramp. Ett välbesökt vattenhål. En liten stubbe har blivit föremål för en viss omild behandling, mest troligt av en älgtjur. Det finns visserligen björn i området men den ser jag inga spår efter.

Plötsligt har jag några tofsmesar omkring mig men de försvinner bland trädens grenar och är snart borta.

Stigen längs åsen mot Rövarklitt har nästan helt försvunnit. Ingen verkar gå här längre. Hör en korp långt borta.

Stigningen upp mot Rövarklitt känns i mina ben efter gårdagkvällens nattorientering och väl uppe tar jag ännu en fika. Troligen några tallbitar flöjtar nerifrån sänkan mot Tannaklitten. Spanar i kikaren. Vi har sett örn från bilen och tror att det finns kungsörn i området och jag tänker att jag kanske kan ha tur och få det bekräftat. Nej, det känns lite väl osannolikt. Packar ihop och börjar gå stigen neråt.. Då kommer först en och sedan en till Kungsörn seglande österut. Den ena kan jag följa i kikaren men hela tiden kommer träd i vägen. Men vad häftigt!

Känner mig rätt nöjd med dagen när jag vandrar ner mot bilen i Hallbo. Skönt också att inte ha mer än några kilometer hem för en gångs skull.

Väl hemma vid datorn blir jag osäker. Den mörkare örnens stjärt påminner misstänkt mycket om en havsörns. Inte så pjåkigt det heller i så fall..

Ugglor är mina absoluta favoriter och det har smittat av sig på resten av familjen. Den här Lappugglan har vi sett tre gånger på samma ställe inte långt hemifrån. Säkert blir det fler. Bilden tagen på lite för långt håll i lite för dåligt ljus.

Etiketter: lappuggla

Hösten rullar på i vanlig ordning. Veckorna liksom avlöser varandra. Den nalkande vintern gör sina försök och på flera mindre vatten har isen lagt sig. En förkylning har gjort att jag inte varit ute så mycket som jag velat och kameran har mest legat på hyllan. På webkamerorna till fjälls ser jag att snön verkar ha kommit för att stanna och ett tunt lager snö och en period med minusgrader borde väl inte vara för mycket begärt även här?

Försöker att hålla mig uppdaterad i mina intresseområden skog, natur och miljö så gott jag kan. Tyvärr har mitt förtroende för Naturvårdsverket just slagit i botten när en politiskt viktig varghona skall tillåtas bilda revir i renskötselområdet. Kanske är jag partiskt eftersom jag under flera år vistats i renskötselland men i mitt tycke är beslutet felaktigt och hänsynslöst mot samebyarna i området och mot rennäringen i allmänhet. Ordet förtroende är nog något NNV får arbeta hårt för att bli förknippade med igen.

Såg dessutom ett skräckreportage från Tärnabyfjällen om en gruva mitt i Umeälven. Vansinnet verkar inte ha några gränser.

Solen skiner ute. En ljuspunkt i eländet. Fågelbordet är som vanligt välbesökt. Ett litet rykte om en lavskrika inte så långt härifrån har gjort mig nyfiken och jag måste ut i skogen nån morgon snart. Det är nedgång och snudd på kris i skogsindustrin. Kanske är det början på räddningen för skogen. 

Och appropå gruvnäringen. Kolla in det här:

www.whatlocalpeople.se

Den här helgen var sedan länge uppbokad för övernattning och Lavskrikesafari i Gästrikland.

Övernattning i vildmarksbyn Jägarstugan i Ovansjö Ekopark.

Vi välkomnades i skymningen med en kylslagen men trevlig kolbullemiddag utomhus tillsammans med de andra deltagarna. Regnet strilade oavbrutet under kvällen men efter en tidig kväll vaknade vi till uppehåll. Riktigt fotoljust blev det dock inte under hela dagen.

Vår guide Anders berättade om Lavskrikan och det jobb som under de senaste trettio åren bedrivits med ringmärkning och kartläggning över förekomsten av Lavskrika i dess sydligaste utbredningsområde. Tyvärr minskar Lavskrikan i samma takt som den gamla skogen skövlas och försvinner. Det händer att Lavskrikor tillfälligt flyttar eller accepterar yngre skogsbestånd men den gamla skogen, reviret och lokalkännedomen är viktiga faktorer för Lavskrikans fortlevande.

Etiketter: natur, skog, lavskrika, skogsbruk, foto

..står det på en t-shirt från Funäsdalen som jag då och då har på mig. Nu i helgen var vi dit igen, eller mer precist till Skarvruet där vi brukar "låna" en stuga ett par gånger per år. Minst. Det kan inte bli för ofta och varje gång vi är där är det just så jag känner. Att just så här borde livet vara. Idag, imorgon och alla dagar!!

Just början av oktober är min favorittid att fara upp. Löven brukar ha blåst av träden. Första snön brukar ha kommit, eller är åtminstone inte långt borta, och lyser solen kan man fortfarande ha riktigt härliga dagar högt uppe på fjället.

Fredagen bjöd på just det sistnämnda men innan vi hann ut hann temperaturen redan börja sjunka. Vi hade planer för en fisketjärn på fjället men nöjde oss med Häckelsjön nere i dalen och hade en riktigt härlig eftermiddag. Det plumsade tungt i sjön men vi blev utan. Däremot fick vi besök vid elden av de roliga och totalt oblyga Lavskrikorna. 

Lördagen siktade vi in oss på Ånnfjällstjärn eftersom det var lovat fortsatt finväder. Och det började lovande. Fin vandring upp genom härlig skog med bl a en tretåig hackspett. Hjalmar lite småseg till att börja med men lille Wilmer pinnade på i täten ända upp på fjället. Väl uppe fick Hjalmar nya krafter och sprang upp på småtopparna ovanför oss. Just som vi nådde tjärnen drog det igen och kraftiga vindar gjorde att vi snart sökte oss ner i skogslandet igen längs vinterleden. Det blev en lång härlig runda på ca 6 timmar i typiskt oktoberväder.

Natten mot söndag blev blåsig. Trodde på snö när jag tassade upp på morgon men det var "bara" regn.. Gick en sväng upp mot fjället ovanför stugan på fm och vid trädgränsen var det full snöstorm. Som vanligt den här helgen fick vi en liten försmak av den kommande vintern. Och som vanligt också några härliga naturupplevelser.

 

Fredag morgon. Långkallingar på. Jag befinner mig i den vackraste av skogar och var smakar väl morgonkaffet bättre?

Målet för dagen är att få syn på och kanske även få någon bild på någon eller några av gammelskogens småfåglar och jag får väl vara rätt nöjd med resultatet.

 

Fredag. Utedag. Rätt tidigt är jag ute vid sundet mot Kuggören. Kaffet smakar otroligt bra! Det gör det alltid här ute. Tyvärr är det högvatten och några vadare syns inte till. En liten räv smyger längs stranden.

Jag vandrar längs stranden söderut. Motljuset är effektfullt. Det var länge sedan jag gick just här. Det verkar vara länge sedan någon gick just här för jag ser väldigt lite spår och skräp och det känns bra. Några meståg med talltita, blåmes, trädkrypare, kungsfågel och någon sångare drar förbi och en liten flock med stjärtmes Och bofinkar. Mycket bofinkar.

Vacker och sagolik skog avbryts med jämna mellanrum av säregna klapperstensfält. Att kalla det gammelskog känns fel trots att många av träden är gamla. Många små unga träd och plantor spirar också här och om ett gammalt träd dör och faller omkull växer det upp ett nytt i luckan som har bildats. Så det är en i högsta grad levande gammal skog. Som gjord för vandring dessutom. 

Ute på vattnet rör sig storskarv i stort antal. Ejder var det länge sen jag såg. Miljön förändras. Tyvärr ofta av mänskliga orsaker.tJag tar mycket bilder. Söker mig hellre in i skogen än utefter stranden men inget jätteupphetsande händer. Ingen björn typ. Spår efter älg. Några fjärilar. Spindlar. En liten huggorm värmer sig i solen. Jag tar en långrast. Kramar en gammal tall och fikar gott. En riktig må bra dag. En dag som berikar sinnena. En inspirerande dag.    här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Vanlig fiskmås. Hur upphetsande kan det vara.. Bilderna är tagna i midsomras vid en fin liten tjärn i fjällkanten. Bilderna är beskurna och redigerade i Photoshop.

En vanlig fiskmås alltså..

Det här är ditt ha.

Alltså börjar jag pigga på mig igen. Inte så pass att jag återupptar mina träningsrundor, men jag börjar i alla fall att tänka tanken.

Morgonfika ute. Kaffet smakar som sagt gott igen. Några av sommarens sista svalor seglar över. En sorgmantelfjäril fladdrar förbi. Säsongen går mot sitt slut för dem också.  

Har äntligen sjösatt två fotoprojekt som jag skall försöka jobba med i höst, vinter och vår. Det ena naturligtvis om skog och några av skogens karaktärsarter. Arbetsnamnet är "Den sagolika skogen". Det andra projektet har jag döpt till "Efter regnet". Det blir både en inventering av gamla bilder men framförallt och förhoppningsvis en hel hög nya fina bilder. Klicka in under Bildinspiration och Projekt och läs mer. Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Trist och tråkigt. Idag är jag halvrisig. Dagens planer fick läggas på is och i stället sitter jag och bläddrar bland gamla bilder på datorn. Morgonen var vacker. Inte nån frost, det är betydligt varmare än så, men fuktigt och dimmigt.

Inspireras av bilder jag snudd på glömt att jag tagit. Gamla bilder föder nya idéer och det är så mycket jag vill jobba med. Har idéer om en helhet och inte bara enstaka bilder tagna av en händelse. 

Längtar ut mot havet och Hornslandet igen nu när hösten kryper sig på. Längtar upp till fjälls, men helgerna i september vill som vanligt inte räcka till. Får hoppas på bra väder i början på oktober i stället, när löven blåst av träden och när snön pudrat de högre fjällen. En frisk vind som biter i kinderna. Glädjen och värmen kring en liten eld och lite nykokt kaffe vid jåkken i fjällkanten. 

Mitt huvud känns stort och tungt. Idag får jag nöja mig med drömmar. Inte ens kaffet smakade gott i morse.. nehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Några bilder på bär. Bärplockning hör sensommaren till och särskilt i en familj med två små pannkaksälskare går det åt en hel del sylt! Dh väljer sedan vad du vill ha.

..börjar det att rätta till sig, är uttrycket jag kört med i sommar. Inte så populärt i alla sammanhang. I natt, eller nu på morgon hade vi lite lite markfrost för första gången och det känns faktiskt lite som om allt börjar att rätta till sig. Inte så att jag går och längtar efter snöskottning eller så men nu börjar en härlig tid! Det är roligt att träna och skönt att vara ute i skogen. Naturen får färg och på natten lyser stjärnorna på himlavalvet.

Frukost ute efter ett varv på elljusspåret. Kaffe och macka. Tunna skyar seglar upp på himlen. Kanske får vi regn till kvällen.

Läser i HT att Holmen skog inte kunnat genomföra naturvårdsbränning som planerat i sommar på grund av allt regn. De stora skogsbolagen är ålagda att bränna en viss areal av sitt markinnehav som naturvård. Att bl a älgen gynnas av detta måste svida när det enda man egentligen vill är att skjuta bort dem..         Bara en tanke, sa Franke..Detnehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

- Häger som väger, har av någon outgrundlig anledning blivit standardfrasen när någon i familjen ser en häger.. Här sitter en hel familj hägrar, och väger..

Wilmer gillar blåbär och här har han hittat skogens minsta! Jag hittade en bädd med tjock härlig mossa. Något som blir allt sällsyntare i dagens hårt brukade skogar. Så fick jag med det på ett hörn igen.

I morse visade termometern +8. Kylig morgonluft mötte mig när jag öppnade ytterdörren. Härligt! Ser fram mot hösten, inspirerande upplevelser i skogen och lite kreativt arbete i skrift och bild.  Det nnehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Lite bilder från vår semester. Hytterna är vid Nesjöen. Fjället är Sylarna. Insekten är en Fjällbastardsvärmare. De var det gott om! Fjällstationen är Storerikvollen. Vattenfallet är Brudslöjan. Resterande bilder är från Blanktjärnsrundan i Vålådalen.

En skiftning i träden. Gula nyanser smyger sig in i det jämngröna. Sommaren går mot sitt slut och kanske är det just de sista dagarna sommar jag uppskattar som mest. Skogen välkomnar med svamp och bär och den värsta myggplågan är förbi.

  Sommaren har varit bra. Inte så mycket bad förstås men bra ändå. Grabbarna har varit lediga hela tio veckor och med lite trixande har vi fått det att fungera. Så mycket jobb har det inte blivit men ändå ett insamlande av inspiration och upplevelser att jobba med under hösten. Vi har hunnit med ett par svängar till fjällen och även ett par härliga dagar i Norge. Vi har fiskat men inte kanske på rätt ställe vid rätt tidpunkt utan mera bara njutit av att vara ute. Tillbringade ett par härliga dagar hos goda vänner i våra gamla hemtrakter i Jämtlandsfjällen och mådde riktigt gott. Helgen som var tillbringade vi på Hölick med ett stort gäng härliga barn och likasinnade föräldrar i orienteringsklubben. Äventyr, träning, bad samt god mat och dryck. Som avslutning den traditionsenliga familjestafetten där den tänkta leken blandas med blodigt allvar.. redan en klassiker.

 

Snart kommer även lite bilder från sommaren Det här är ditt nya blognnehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Ryktet sa att det även i år skulle finnas bra med hjortron och fyllda av förväntan for vi upp till myren igår kväll. Hjortronplockning är en av sommarens höjdpunkter för mig likväl som hela familjen bara älskar hjortronsylt! Förra sommaren plockade vi 23 kilo hjortron på "vår" myr och har ännu mycket kvar i frysen och behöver ju egentligen inte fylla på i förråden, det är bara så himla härligt att komma ut på myren.

Det blev inte riktigt som vi hoppats. Vi fick ihop någonstans mellan en halv och en liter.. dvs ett rätt normal skörd ett normalt ganska dåligt hjortronår. Spekulerar i om de kraftiga hagelbyarna på försommaren kan förstört årets skörd. Det verkar ju finnas bär på andra ställen. här ännehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Vi har åkt förbi skylten många gånger någon km från Harsa längs vägen mellan Järvsö och Ovanåker. Nu blev det äntligen ett besök på den levande fäboden på nästan 500 meters höjd.

Ingenstans har väl kaffe och ostkaka smakat bättre! Dessutom serverat på riktigt porslin. Något som alltför sällan längre är självklart..

Vi klappar fjällkokalvarna som går i hage och matar hönsen. Korna och getterna är som vanligt dagtid på bete i skogen. Nattetid står de i förhoppningsvis tryggt förvar i en stängslad hage i skydd undan rovdjur. Björn finns det gott om och varg stryker nog förbi med jämna mellanrum.

På en av de grånade stugorna växer varglav. Färgen är olik allt annat jag sett i lavväg. Kanske för att den är så giftig.
Nog skrivet. Bilderna får tala för sig självt idag.  nnehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Besökte Hamra Nationalpark igen i måndags. Skönt vandringsväder. Tio grader varmt och relativt myggfritt. Annars är mygg, småsveda och broms rent jävliga i år. Värre än nånsin, åtminstone här hemma. På kvällen är det mygghatt som gäller!

Åter till Hamra. Först en tur i gamla parken. En hel del nya vindfällen efter stormen i vintras och mycket är kapat med motorsåg.?????????? Vore det inte bättre i en Nationalpark att dra om leden! Skog är inte jättekul i juli och det här blev inget undantag. En tretåig hackspett och några nötskrikor höll mig sällskap. En sak som gjorde mig glad var att man tagit bort all färg på träd utmärkande parkgräns och även ersatt ledmarkeringarna med tygband med spänne runt träden. Äntligen! Har länge stört mig på detta målande på träd.

Ett kort besök vid myrentrén. Fint anordnat men inget som gjorde mig särskilt upprymd. En tidig vårmorgon är det säkert värt ett besök eller på span efter jagande ugglor i sommarnatten. Ser några varfåglar från bilen på väg ner mot Svartåentrén. Fint nere vid Voxnan. Blir fiskesugen men vet inte hur det är med fisket här längre. Alltför många vattendrag har tagit stryk av skogsgödsling och igenslamning efter kalavverkningar och markberedning.

Följer stigen upp längs lilla ån. Känslan av gammelskog vill inte heller riktigt infinna sig när jag då och då skymtar skogsbolagens hyggen mellan stammarna. Dock lite mysigt uppe vid lilla bron vid de så kallade urbergsbassängerna!   För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Ännu en ugglenatt. Jag hade tänkt gå och lägga mig men när jag hör slaguggleungarnas hungriga tiggarläten i skogen just ovanför huset smyger jag mig ut.

Efter en stunds smygande får jag syn på den första ungen. En stor grå dunboll på en tallgren inte alltför högt upp. Foto är inte att tänka på, det är alldeles för mörkt. Jag provar att filma lite mest för ljudupptagningen men i den stilla natten brummar kamerans liveläge högt och utan extärn mic är jag redan nu skeptisk till resultatet.

Himlen är ännu ljus på nätterna och med jämna mellanrum flyger morkullan över. Plötsligt intensifieras ungarnas läten och de flaxar ivrigt med sina ljudlösa vingar. Som en skugga dyker en av föräldrafåglarna upp med mat. Lika snabbt lägrar sig lugnet.

Jag sitter kvar en stund på huk. Idag är jag bättre rustad mot myggen med åtdragen huvtröja och handskar. Det är nästan så att jag kan slappna av en stund och bara njuta av stunden. Eller så har jag helt enkelt bara börjat vänja mig vid myggen.

Äntligen fick jag lite koll på hur det gått för "mina" slagugglor från i våras! Nu några kvällar har jag hört lustiga läten i sommarnatten och sent igår kväll trotsade jag myggplågan och gav mig ut på spaning.

Och till min glädje. Tre slaguggleungar! Nästan hemma i trädgården. Men de var svåra att få syn på. Inte förrän någon av föräldrarna kom med mat och ungarna ivrigt flaxade med vingarna och rörde på sig gick de att upptäcka. Fantastiskt!

Plötsligt ser jag något i ögonvrån endast en meter bort. Räven upptäcker mig samtidigt och det rasslar till när den försvinner ut på hygget. Ännu en bekräftelse på hur nära man kan komma djuren om man håller sig tyst och stilla i skymning och gryning.

Står kvar och lyssnar och spanar efter ugglorna ännu en stund men myggorna äter på mig och jag flyr inomhus.

Ibland är det inte utan att man längtar till nattfrost, höst och härlig tid i skogen. 

Skarvrusätern / Tänndalen.

Äntligen vandringsbart i fjällen!!! Midsommar är en väldigt härlig tid med snö kvar, ljust dygnet runt och förhållandevis beskedliga myggor.

Den här gången var fokus mest inställt på fiske och våra förväntningar infriades till slut med ett par riktigt fina öringar i en "hemlig" liten tjärn i Funäsfjällen.

Jag tror heller aldrig att vi sett så mycket djur någon gång tidigare som under de här fyra dagarna. Björn, älg, ren, räv, bäver, kungsörn, småspov, rödbena, fjällpipare, blåhake mm.

Sista dagen tog vi betalvägen upp mot Svansjökläppen och befann oss plötsligt uppe i de riktiga fjällen!! Trots Catherines stukade fot och Wilmers gipsade arm tog vi oss upp på toppen,1125 meter. Så himla härligt!!!! 

Onsdag morgon.

Vandrar små stigar från Hölick mot Hällkrok. Ett rådjurskid rusar upp alldeles framför mig och försvinner. Stigen snirklar uppåt mellan klappersten och flerhundraåriga tallar men övergår snart till produktionsskog och gud bevare, contorta. Skillnaden är påtaglig. Bärriset är lågt och plågat och nästan inga fåglar sjunger. Efter ett par kilometers vandring i stigande temperatur sitter plötsligt en äldre man på en urgammal stolryggsäck mitt på stigen. Det är Sven Lundgren som är ute och sköter om "sina" stigar. Sven är pratsam och vi dricker kaffe tillsammans där mitt på stigen.

Jag har precis hunnit få upp farten efter en oväntad och trevlig fika när det brakar till i röjningsskogen intill mig. Sen tyst. Jag harklar mig lite tillgjort men varken ser eller hör något mer men jag hinner bara gå knappt hundra meter ner mot en myrkant och vattenhål när jag ser vad åtminstone jag tolkar som björnspår på stigen.

Hällkrok möter med fågelsång, porlande bäck och hav och vackra blommor i minsta klippskreva. Jag skuttar mig tillbaka längs havet i mina alltför varma kängor och det är längre och drygare än vad jag mindes men fint fint fint! Nästa glada överraskning är några små tofsmesar i en talldunge alldeles nära stranden. En liten fågel som är helt knuten till och beroende av den gamla skogens förutsättningar och som besökte vårt fågelbord vintertid innan Holmen kom och avverkade skogen runt omkring. Sen har jag varken hört eller sett dem.

Fikar vid Hornslandsudde och får sällskap av en silvertärna på lätta vingar och allt är underbart vackert!

På vägen hem stannar jag åter vid den gamla granskogen och nu blommar den för fullt, guckuskon.

Lördag.

Vi har stannat bilen vid kanten av en örtrik gammal granskog för ett litet besök. Biotopen är unik med bl a liljekonvalj, vårärt, olvon, tibast, tvåblad och guckusko som marktäckare. En skog formad av tiden med naturliga gläntor och rätt fuktighet har de rätta förutsättningarna för sån fantastisk mångfald. Än så länge står de vackra orkidéerna bara i knopp och vi räknar till 97 stänglar på ett område av ca 10x10 meter, många med knopp. Tack och lov för Sveaskogs löfte att de gamla granskogarna på Hornslandet skall lämnas orörda!!

Fortsätter ut mot idyllen Kuggören och till den gamla labyrinten som roar både oss och barnen en stund. Vi har även med oss fiskespön och grabbarna kastar ivrigt efter havsöring men vi är nog lite sent ute på säsongen. 

Mindre strandpipare är en av alla fågelarter som trivs här ute och följer oss på vår vandring runt ön och jag får några ok bilder till slut. 

Bilden på gräsfjärilen har Hjalmar tagit.

 

 

 

Fredag. Norra Hornslandet.

Är ute och rekar för sommarens turer. Norra Hornslandet är en riktig naturpärla!! Möter järpe och tjäder redan längs vägen och ser vattensalamander i dammarna längs nya leden ner mot havet, och vad jag förstår är de inte alltför vanliga.

Stranden består av klappersten och enstaka klippor. "Bestiger" en storblockig udde kallad Käringstenen en bit österut och det är nätt och jämnt att jag tar mig upp.. och ner..

Fikar och njuter av försommarens behagliga värme innan jag vänder tillbaka och letar mig en lämplig väg mot gammeltallen. Kanske är det ändå bäst att följa leden.

En räv har använt den gamla tallen som revirmarkering och kanske har detta träd någon slags betydelse även för dem. Hittar borrhålet långt ner på stammen. 763 årsringar. Ett och samma träd på samma plats i 763 år!! Som vanligt får den gamla tallen en vördnadsfull kram innan jag fortsätter min vandring. Det är lite trassligt att gå men utsikten från vindskyddet på Pikstensberget är en bra belöning och avslutning på en fin tur. Tyvärr har någon/några misstolkat allemansrätten och gått lös på en gammal torrfura med yxa för att få ved. Ved som de ändå knappt lyckats tända. ONÖDIGT!!!! 

Plötsligt igår, efter barnprogrammet "Fiska med Anders" blev både Catherine och jag våldsamt fiskesugna. Drog fram kartor och broschyrer över fiskevatten uppåt Funäs. Vi åker upp över midsommar och kanhända blir det mycket fiske den här gången!!

Tidigare var vi bortskämda med bra fiske årligen i Vindelälven men vi har kommit av oss när barnen var små. Nu vet vi att vi kan ta oss längre och längre ut i "vildmarken" för varje år som går. Jag suktar mest efter röding, Catherine efter harr. Hjalmar vill fiska gädda.. men han har ännu inte upplevt "riktigt" fiske.

Fiskereglerna i Funäs är inte alltför tillkrånglade tack och lov. Det är sånt som kan göra att man lessnar. I Norge förra sommaren gällde uppsatta regler och fiskstorlek för vuxna. Barn fick fiska hur som helst och.. behålla all fisk oavsett storlek!!!   Mycket positivt!!

De närmaste dagarna kommer ägnas åt ännu mera fiskekartor, genomgång av utrustning, linor och flugor och inte minst väderkoll. Kan vi tajma in första sländkläckningen??

Ännu en krönika i Utemagasinet. Denna gång en liten fundering kring vildmark. Var den finns.. Om den finns.. och om den i så fall inte borde certifieras.

Läs den i Utemagasinet 05.2012.

Fredag morgon, efter att ha kört Hjalmar till skolan, tillbringade jag vid ännu en bäverdamm. Inte med någon tanke på att få se bäver utan för att miljön som sådan är så intressant. Bävern skapar verkligen livsrum för många arter.  Sångsvanen som låg och ruvade upptäckte mig som tur var aldrig. Hjortron och blåbär blommar för fullt och tuvullen lyser magiskt i motljuset.

Lördag förmiddag hälsade vi på i Leksand hos farmor och farfar och besökte Skinnaråsen och Kägelberget. Rena fjällvädret på 500 meters höjd. Plus fem grader och hård vind. Skönt att krypa ned i lä i gammelskogen. Jo, det fanns faktiskt en liten plätt kvar mellan hyggena..

Söndag e.m. Hemma igen. Såg en älgko med liten kalv just före Harsa och någonstans också en tranfamilj med två små små ungar.

Kväll. 40 mm regn senaste dygnet.

Hornslandet. Härligt skogsväder. Tar en tur upp på Hällsjöberget men blir lite besviken på utsikten. Eller så var jag på fel ställe..

Bävrarna har jobbat på flitigt i skogen och jag tittar till hyddorna där de brukar hålla till. Ser smålom och spår av tretåig hackspett.

Funderar återigen över skogsbruket och ekoparken. I ekoparken skyddas, lite förenklat, en del av skogen helt. En del av skogen brukas med förstärkt naturhänsyn vilket betyder att den inte kalavverkas, vilket exempelvis räddar bärriset som är livsviktigt för många arter. Resterande del av skogen brukas med generell naturhänsyn vilket betyder vanlig produktionsskog. Lövskog gynnas och framförallt bestånd av grövre asp och björk. Även de väldigt viktiga för ett stort antal arter. Våtmarker skyddas och gynnas genom att man äntligen börjar lägga igen diken i skogen. Utdikningen av våtmarker har varit en av de större vansinnigheter skogsbruket gjort sig skyldig till genom åren i sin iver att producera.

I en ekopark tas dessutom hänsyn till enkla saker som stigar, vandringsleder, kulturlämningar och trivsel. Här kan man med sedvanliga tillstånd fiska, jaga och elda, sånt som hör skogen till. Jag gläds åt tankesättet men känner samtidigt att det är ju så här all skog borde skötas. Med en smula hänsyn till vår historia, för kommande generationer och inte minst för skogens egen skull.

...trädgårdsbilder på Quri-Åsa i Hudiksvall. Både inramat och som canvas! De nya ramarna kommer från ramverkstaden på Hudikglas.

Länge har jag gruvat mig och tvekat men i helgen köpte jag till slut den där kanotvagnen till min gamla kanadensare. Originalet kostar en tusenlapp mer men jag tänkte i min enfald att vad kan väl misslyckas.. Trots det hade jag en olustig känsla i mig när jag packade upp grejorna. - Pyspunka, tänkte jag och hämtade pumpen men luften rann så att säga rätt igenom. Ventilen hel. Här borde jag kanske tagit beslutet att reklammera skiten men som straff för min enfald börjar jag i stället riva loss slangen. Det visar sig vara hål på två ställen. Lagar. Vid monteringen lossnar ena lappen. Lagar på nytt. Försöker montera. Får under inga omständigheter däcket på plats. Besök på däckverkstad. Blir rekommenderad att köpa ny slang för lagningarna brukar inte hålla på plastslangar..

Nu äntligen är kanoten lastad och klar. Markfrigången verkar oerhört låg på "stöttan" så några stenar får inte gränslas.. Kanske kanske håller vagnen hela vägen ner till sjön. Återkommer i ärendet.

Tystnadens tid är här. I naturen vill säga. Fåglarna är alltför upptagna av att häcka och föda upp ungar för att hinna sjunga mer än en liten drill då och då. Storspoven har jag inte hört på flera dagar nu. Redan om några veckor ger sig de första vadarna av söderut igen.  Allt går så fort på försommaren och den där ångestfyllda känslan av att inte hinna med kommer som vanligt över mig. De ljusa nätterna är härliga men för mig kommer år efter år hösten som en befrielse när allting stannar av, kylig luft lätt att andas, stjärnhimmel och norrsken. Men jag skall än en gång göra mitt bästa att gilla sommaren.

Sommarvarmt.

Ovant och lite obehagligt för en höstmänniska som jag.

En av flugsnapparna i trädgården är upptagen av sin egen spegelbild i fönstret. Gång på gång attackerar han sin utmanare. Kanske måste jag täcka över rutan.

En jorduggla flög över vägen framför bilen i Norrbobyn på fm. Jag jobbar hårt på det där att njuta av ögonblicket i stället för att direkt börja treva efter kameran. Det gick ganska bra.. Jordugglan är liksom hökugglan dagaktiv. Tänkte så sent som igår kväll på att jag ännu inte hört hornugglan. Den brukar vara en trogen gäst i byn.

Fick i helgen reda på att ännu en av mina ledstjärnor från åren i Jokkmokk gått ur tiden. Först Hans Anderson, konstnär, författare och stor berättare gick bort 2010, och nu även Yngve Ryd, författare till mästerliga och fantastiska böcker som Eld Flammor och glöd - Samisk eldkonst och Snö - Renskötaren Johan Rassa berättar. Deras livfulla, naturinspirerade och jordnära böcker innehar nu och för all framtid en hedersplats i min bokhylla, som tröst i en galen värld och inte minst som inspirationskälla i mitt arbete.

Äntligen har jag hittat en riktig ram till mina trädgårdsbilder. De gamla höll tyvärr inte måttet kvalitetsmässigt. De nya kommer i slät silver på en miljömärkt träram. Det känns riktigt bra! Först ut med dem, så fort dem blir klara, blir QuriÅsa i Hudiksvall. Eller så köper du dem direkt av mig. Se min hemsida under Bildinspiration och Trädgård.

..svartvita trädgårdsbilder att köpa på butiken Inzpirera i Delsbo. Tavlorna finns i måtten 30x40 resp 40x50 och säljs inramade och klara.

Se bilderna på hemsidan under Bildinspiration.

Vandring på ett hygge. Mitt i HOLMEN-land. Sönderkört. Ingen direkt naturhänsyn lämnad. Frågan ekar VARFÖR??????????????

Det var inte ens en gammal skog. Femtioåriga tallar som borde fått stå minst femtio år till.. Ser många exempel på orsak och verkan. Stormen får fart över hygget och vräker omkull skogen på nästa skifte. Nygallrat tar störst skada. Plockepinn.

Satt igår kväll återigen och lyssnade på ugglor med Hälsinglands blånande berg som fond. Det här är de blånande bergen. Så här ser de ut på nära håll.

En av Sveriges riktiga gammeltallar står i naturreservatet Norra Hornslandet. För några år sedan uppskattades dess ålder till minst 750 år. Det är garanterat inte landets största tall men den utstrålar trots det redan på långt håll en viss pondus där den vilar stödd mot klippan intill. Barken är också annorlunda mot för de andra tallarna runtomkring. De som kanske bara är femhundra år gamla..

Jag brukar krama gamla träd av respekt och glädje och självklart får även denna gamling en stor kram. Inbillar jag mig eller känner jag faktiskt en rörelse i det gamla trädet..

 

Fler bilder på hemsidan under Bildinspiration. 

 

 

Det är något speciellt med vårens första blommor. De här blåsipporna växer just bakom knuten och här låg ljuset alldeles rätt! Mer eller mindre motljus ger ofta fina bilder!

Ännu en stilla kväll. Mulet men ändå lite vårljust.. Satt en lång stund ute på barnens gungställning och lyssnade till två Slagugglor!! Den ena med lite klarare läte på lite närmare håll och den andra hes och längre ner mot sjön. Helt fantastiskt att ha både Lappuggla och Slaguggla i grannskapet!

Det är en härlig känsla varje gång man kan vara med om något i naturen utan att störa. 

 

..var jag ut och sprang en runda i skymningen. Mitt i ett steg hör jag ett dovt lågmält ho-ho-ho.. alldeles i närheten. Lappuggla! Längre bort får den ett skällande svar. Kan det vara en till eller är det en slaguggla? Självklart har den upptäckt mig och jag får en skymt av den stora fågeln som med långsamma vingslag försvinner in i skogen. Lyssnar förgäves ännu en stund. Extra roligt eftersom jag knappt hört några ugglor tidigare i vår. Dock inte överraskande eftersom vi sett den en gång tidigare i vintras och åtminstone någon gång per år.

Bilden är sedan tidigare och tagen hemma på tomten.

Egentligen tycker jag att rena artbilder är rätt ointressanta, om man nu inte är ute efter att just artbestämma. I det här fallet med både hona och hane på plats var det inga tveksamheter med den saken.. men nu är det så att högfjällets arter ligger mig extremt varmt om hjärtat, så Välkomna Snösparvar! 

Det regnar stilla. Termometern visar på tre grader plus men i kvällningen går jag ändå en liten sväng neråt sjön. Isen gick upp idag och jag möts av ett stilla klirrande av den is som är kvar. Kryper med kameran i det knappa ljuset och fångar det oändligt vackra i de sista polerade isbitarna.

Som bonus får jag se två snösparvar mitt i det kalla och det värmer till i hjärtat.

 

Fler bilder på hemsidan under Bildinspiration.

 

Aprilväder. Kalla vindar men solen värmer gott. Var ner under minus fem i natt och någon enstaka snöflinga virvlar förbi utanför fönstret.

Har jobbat med några svartvita trädgårdsbilder idag och beställt fler förstoringar från Crimson. Otroligt vad smidigt det funkar om man bara håller rätt på alla pappersmått och ram-mått..

 

Utemagasinet 03.2012.

Ännu en krönika med. Denna gång om min kärlek till den gamla skogen och dess invånare men också om skogsbrukets hänsynslösa skövling av våra sista urskogar. 

Köp! Låna! Läs!

 

Ekoparken på Hornslandet kan bli något riktigt riktigt bra om Sveaskog fortsätter sitt arbete efter utsatta mål. Förhoppningsvis kan ytan produktionsskog minska på sikt och vi har ett helt fantastiskt naturområde, främst för naturens egen skull men också ett område för rekreation och friluftsliv.

 

Just nu en flock bergfinkar i rönnen utanför fönstret.

Säsongens första vandring. Inte långt men som vanligt jättehärligt att komma ut på Hornslandet. Idag hade vi vindskyddet vid Hällkroken som mål.. eller kanske var egentligen att följa Hällkroksbäckens slingrande fåra genom gammelskogen själva målet.. Några rådjur dök upp i vägkanten och var inte vidare skygga. Faktum är att vi bara i helgen sett minst ett tjugotal rådjur. Många fler än vanligt har överlevt årets korta, milda och relativt snöfattiga vinter.

Bäcken svämmar bitvis över sina breddar när vi följer den uppströms. Några stjärtmesar får vi syn på men annars är det lugnt i skogen och ännu lugnare över havet. Det är ju trots allt bara mars och dessutom eftermiddag. Till påsk blir det nog en sväng hit ut igen och jag längtar redan.

  

Första tranan har landat i Gammelsträng ! Vi har spanat nu i några dagar och åkt över de fina täkterna i Ormberg där det alltid är mycket fågel på vårarna och idag på väg till skolan flög den över bilen bort mot skogskanten. Bilden är tagen genom framrutan.

Nu följer en härlig tid ute i markerna men också en tid när allt rullar på fort fort fort.. och en känsla av att inte hinna med att uppleva allt som händer i naturen brukar komma över mig trots att jag är ute väldigt mycket.

I morgon siktar vi på en dag ute på Hornslandet och mina förväntningar är höga på Sveaskogs genomförande och skötsel av Ekoparken i en tid då kalhyggen, röjningsskogar och monokulturer breder ut sig allt mer.

Hälsinglands och Gästriklands monter - Vildmark nära dig - fick även i år pris för bästa monter!!!  Grattis!!!   Två av årstidsbilderna i montern, hösten och vintern, hade jag nöjet att få bidra med!

Se bilder från - Vildmark nära dig -  montern i PDFn nedan.

Hittade en bild på en tofsvipa från i fjol. En av få skapligt skarpa bilder tagen med min nu reklamerade och bortbytta Pentax K-r. Dessutom var slutarljudet så högt att det skrämde alla djur på en mils avstånd.. Synd på en i övrigt någorlunda vettig och behändig kamera..  Men det är väl som med mobiltelefoner. Det dem är sämst på är att ringa med..  

Välkommen till min blogg på bildinspiration.se och företaget Stefan Gunnarsson Bild & Inspiration. Tiden får lite utvisa exakt vad den kommer att handla mest om och hur ofta jag kommer att uppdatera den men antagligen blir det mest om natur och naturvård, friluftsliv, foto och funderingar. 

 

Idag har termometern klättrat över tiostrecket och ett gäng vårfåglar har ramlat in. Bofink, koltrast, tofsvipor och ormvråk. Orrarna spelade för fullt i skogen redan förra veckan. En kväll hörde jag pärlugglan men annars har det varit tyst. Tyvärr har också det oavbrutna ljudet av skogsmaskiner kvällstid gjort det svårare och mindre roligt att lyssna efter ugglor. 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Etikettmoln

Kommentera gärna: