2012 > 11

Tio plus. Långt till snö. Fyller termosen med kaffe och åker till mitt närmaste favoritställe. Parkerar bilen vid S. Hallbovallen och går körvägen upp genom gammelskogen mot Hallboklitt och Rövarklitt.

Nästan genast kommer jag på en tretåig hackspett på en gammal rotvälta. Kul men inte överraskande. Det brukar alltid vara tretåig här och i ett band bort mot Flatmo.

Fikar uppe på Hallboklitt. Det är trevligt här uppe. Små kungsfåglar, trädkrypare och nötväckor letar föda i de vindpinade tallarna.

Fortsätter. Överallt älgtramp. Ett välbesökt vattenhål. En liten stubbe har blivit föremål för en viss omild behandling, mest troligt av en älgtjur. Det finns visserligen björn i området men den ser jag inga spår efter.

Plötsligt har jag några tofsmesar omkring mig men de försvinner bland trädens grenar och är snart borta.

Stigen längs åsen mot Rövarklitt har nästan helt försvunnit. Ingen verkar gå här längre. Hör en korp långt borta.

Stigningen upp mot Rövarklitt känns i mina ben efter gårdagkvällens nattorientering och väl uppe tar jag ännu en fika. Troligen några tallbitar flöjtar nerifrån sänkan mot Tannaklitten. Spanar i kikaren. Vi har sett örn från bilen och tror att det finns kungsörn i området och jag tänker att jag kanske kan ha tur och få det bekräftat. Nej, det känns lite väl osannolikt. Packar ihop och börjar gå stigen neråt.. Då kommer först en och sedan en till Kungsörn seglande österut. Den ena kan jag följa i kikaren men hela tiden kommer träd i vägen. Men vad häftigt!

Känner mig rätt nöjd med dagen när jag vandrar ner mot bilen i Hallbo. Skönt också att inte ha mer än några kilometer hem för en gångs skull.

Väl hemma vid datorn blir jag osäker. Den mörkare örnens stjärt påminner misstänkt mycket om en havsörns. Inte så pjåkigt det heller i så fall..

Ugglor är mina absoluta favoriter och det har smittat av sig på resten av familjen. Den här Lappugglan har vi sett tre gånger på samma ställe inte långt hemifrån. Säkert blir det fler. Bilden tagen på lite för långt håll i lite för dåligt ljus.

Etiketter: lappuggla

Hösten rullar på i vanlig ordning. Veckorna liksom avlöser varandra. Den nalkande vintern gör sina försök och på flera mindre vatten har isen lagt sig. En förkylning har gjort att jag inte varit ute så mycket som jag velat och kameran har mest legat på hyllan. På webkamerorna till fjälls ser jag att snön verkar ha kommit för att stanna och ett tunt lager snö och en period med minusgrader borde väl inte vara för mycket begärt även här?

Försöker att hålla mig uppdaterad i mina intresseområden skog, natur och miljö så gott jag kan. Tyvärr har mitt förtroende för Naturvårdsverket just slagit i botten när en politiskt viktig varghona skall tillåtas bilda revir i renskötselområdet. Kanske är jag partiskt eftersom jag under flera år vistats i renskötselland men i mitt tycke är beslutet felaktigt och hänsynslöst mot samebyarna i området och mot rennäringen i allmänhet. Ordet förtroende är nog något NNV får arbeta hårt för att bli förknippade med igen.

Såg dessutom ett skräckreportage från Tärnabyfjällen om en gruva mitt i Umeälven. Vansinnet verkar inte ha några gränser.

Solen skiner ute. En ljuspunkt i eländet. Fågelbordet är som vanligt välbesökt. Ett litet rykte om en lavskrika inte så långt härifrån har gjort mig nyfiken och jag måste ut i skogen nån morgon snart. Det är nedgång och snudd på kris i skogsindustrin. Kanske är det början på räddningen för skogen. 

Och appropå gruvnäringen. Kolla in det här:

www.whatlocalpeople.se

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Etikettmoln

Kommentera gärna: