2013 > 06

Hur bra kan man ha det? Ser tillbaka på en midsommarhelg 
fylld av naturupplevelser, vandring och fiske. 
Torsdagen vandrade vi till vackra Storbäcktjärn som bjöd på roligt flugfiske efter öring. Vi lyckades lura upp sex stycken men de fick alla gå tillbaka. Längre ut, utom räckhåll, vakade större fisk. Hade vi stannat till kvällen hade vi kanske kunnat lura någon till hugg.
Vi eldar och har det gott vid vindskyddet och efter att kaffepannan kommit fram infinner sig den där riktiga må-bra-känslan.  
På Midsommarafton parkerade vi bilen vid Åsvallen och tog oss  upp på Lill-Skarven på ca 1224 meter. Vi såg renar i mängd, gick på snöfält och verkligen mådde gott. Mängder av blommor, ringtrast, ripor mm. Spanade efter renhorn men den här gången gick vi bet. Med någon kilometer kvar började de första regnstänken att kännas och lagom när vi nått bilen kom regnet.
På lördagen hängde nattens regn kvar i luften men vi begav oss ändå mot Djuptjärn, där vi fick så fina öringar förra sommaren.
I år bjöd den barnen på fina aborrar. Den hårda vinden gjorde att vi inte ens funderade på att rigga flugspöna. Tyvärr, för det var ju lite det som lockade. Även Stortjärnen en liten bit längre bort lockade men det får bli en annan gång.
På kvällen testar vi lite fiske i Östersjön. Lite småfisk vakar. Småsvedan jagar hem oss efter nån timme. Samtidigt börjar det att regna.
Söndagen avslutade vi helgen vid favoriten Häckelsjön. På ön har fiskgjusen häckat och nu var ungarna utflugna och satt i tallarna runt sjön och skrek. Till vår stora glädje kom även denna gång Lavskrikorna på besök och tog för sig av bröd och korv. Även här var ungarna utflugna och väntade i träden när föräldrafåglarna kom fram och hämtade mat.
Som vanligt vakade det fint men utom räckhåll. Men vad gör det när man är på ett så fantastiskt ställe. Det hade ju nästan varit för bra.
Åkte hemåt med abstinens på söndag em. Vill redan tillbaka. Till paradiset.

 

Länge har vi sagt att vi skall stanna vid Ålsjön när vi någon gång passerar förbi. Haken är att vi väldigt sällan passerar förbi. Men i helgen var vi i alla fall ganska nära.
Det lite lustiga är att det inte blev fågellivet som fascinerade oss mest trots söta fågelungar och seglande lärkfalkar.
Vi kom mitt i en fantastisk trollsländekläckning. Överallt låg skalen efter larvstadiet. Det var nykläckta trollsländor i mängd och tre arter lyckades jag få kort på. Säkert fanns det fler. Hade som tur var med mig lilla kameran med närgräns på 0,5cm. Tyvärr inte lika bra att fånga falkarnas flykt med trots superzoomen.
Catherine tittade lyckligt på alla kallor som blommade vackert. Pojkarna var väldigt förtjusta i Tofsvipans ungar.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Etikettmoln

Kommentera gärna: