2014

..2014.
Allt för många plusgrader och vinterlandskapet rinner tragiskt nog bort. Förhoppningsvis är det bara tillfälligt. Ännu en tråkig varm vinter klarar jag inte av..
Några dagar låg en fin skridskois på Norra Dellen. Tyvärr jobbade jag bort det tillfället. Catherine och pojkarna var i alla fall ut en sväng med spark och skridskor. Återstår att se om det blir ännu någon möjlighet.
Nåja

Midvinterglöd 2014.
Mäktigt. Vackert. Kallt.
Och givetvis lite annorlunda.
Bilderna säger det mesta.
ISO 4000 och 1/200 sek. 


..kan jag konstatera att Naturvårdsverket äntligen tagit beslut om att det inte blir någon licensjakt på lodjur under 2015, och troligen inte heller de kommande åren.
Tack för det!

 

Äntligen en sån där kväll!
Fullmånen har klättrat upp över skogsranden och lyser upp nattmörkret.
Går en sväng innan sängdags. Det är ett par minusgrader och fullkomligt tyst och stilla i skogen. Tyvärr har inte vintern gjort sitt intåg ännu men jag hoppas hoppas hoppas att det fram mot nästa fullmåne skall vara riktig midvinter med sjungande isar och gnistrande snö.
Jobbar lite med kameran. Blir glad åt resultatet. Det ger mersmak. Finns så mycket idéer att förverkliga.

Samtidigt i bakgrunden. Tankar och intryck från omvärld och politik stör mig djupt. Nya regeringen visade sig bara utgöras av tomtar. Alltför lite händer på miljö och naturvårdssidan. Det finns liksom ingen hejd på vansinnet. Skyddsvärda skogar avverkas oförminskat. Rovdjursfobikerna för sin skräckpropaganda. Det är sjukt att överhuvudtaget tillåta jakt på ett så fascinerande och vackert djur som lodjuret.
Gläds samtidigt åt de rewildingprojekt som har kommit igång i Europa. Det är verkligen något som ger framtidstro. Vi kan och måste återskapa en mängd miljöer och stora arealer som de var innan människan gjorde sitt storskaliga intrång och utrotade och konkurrerade ut naturlig mångfald till förmån för mänsklig enfald.

Slår bort de dystra tankarna. Njuter av stunden ute. Av litenheten jag känner stående ensam under stjärnhimlen. Av kylan som faktiskt biter lite härligt i kinderna.
Försöker andas in lite framtidstro. För de spillror natur som finns kvar. För miljön som våra barn och barnbarn ska växa upp i. På något sätt vill jag försöka vara en del i att den utförsgående trenden skall vända och att bara en smula sunt förnuft skall få styra.

Mer om rewilding här:
http://www.rewildingeurope.com/

- KUNGSÖRN, ropar jag triumferande när vi varit på fjället i ca en kvart. Men i samma stund blir jag osäker. Det är något som inte stämmer. Det är alldeles för mycket vitt. Vingslagen är annorlunda. Kroppsformen också. Men ljuset är inte det bästa. Solen har just gått ner och den stora fågeln är ganska långt bort. Den flyger en bit och sätter sig och spanar från en ny sten. Flyger igen till en liten höjd. Jag vrålstirrar genom kikaren och det börjar gå upp för mig vad det är. Fast det är rätt orealistiskt. Fast det kan vara. Det ser ut som och måste bara vara EN FJÄLLUGGLA!!!
Så det börjar ju bra. Vårat höstlov i Gräftåvallen.

Första hela dagen beger vi oss upp i vilda och orörda Bastudalen just under Drommen. Stigen är förvandlad till en bäck av all snö som kommit tidigare och som nu rinner bort.
Det är en spännande upptäcktsfärd. Några lavskrikor gör oss sällskap en bit. En flock med gråsiskor flyger över. Annars är allt lugnt.

Onsdagen går vi upp på fjället vid Bydalen. Det har börjat blåsa och går solen i moln blir det riktigt kallt. Lunchar i ett vindskydd med utsikt mot Håckren och Hottögsfjället. Disigt. En flock snösparvar piggar upp! Kryper omkring och fotar is vid en liten bäck.
På kvällen beger vi oss ner till ån med pannlampor. Grabbarna bygger och leker och hjälper forsen och kunde nog ha stannat hela natten.. Festar på glögg och pepparkakor. Höstmys.

Sista dagen går vi från Storgräftån mot Fligget. Det är nollgradigt och blåser riktigt hårt. Stigen upp går genom härligt orörd gammelskog. Pojkarna är naturligtvis först upp och måste riktigt klamra sig fast för att inte blåsa omkull på toppen. Det är härliga krafter. Nedanför toppen är det lugnare. Mera is att fota.
Söker skydd i skogen för eld, långlunch och kaffekok. Det här har jag längtat så mycket efter!!
Kanske är det höstens sista vandring. I alla fall till fjälls. Några tallbitar flyger över. Nu är det höst på riktigt och om bara några dagar ligger kanske fjällen här inbäddade i snö.

Som alltid är det vemodigt att lämna fjällen men hit kommer vi självklart att återvända! Kanske till en egen stuga nångång..

Tack Jenny, Anders, Petter, Oskar och Kajsa för att vi fick komma och för väldigt trevligt sällskap!!

 

Gick ett varv med kameran igår. Bara helt nära. Fascineras som vanligt av höstens färger. Formerna, ljuset, nyanserna. Allt är så vackert.
Leker med kameran. Provar mig fram med tid, bländare och zoom. Tänker i färger och mönster.
Tänker nytt.
Bara det är en kick! 

 

Fjällen är bäst i oktober!
Så är det bara.

Nu i helgen var det dags för ännu en familjesväng till fjälls.
Och utan tvekan är det den här helgen i början av oktober jag mest ser fram mot och har störst förväntningar inför.
De senaste åren har vi verkligen fått en försmak av vinter just den här helgen men i år var vindarna sydliga och vi klarade oss helt från nederbörd.
För att få två heldagar åkte vi efter att pojkarna slutat skolan i torsdags och kom upp till Skarvrusätern just när den sista strimman ljus lyste upp kvällshimlen. En plusgrad.

Vaknar tidigt. Förväntansfulla. Packar och åker upp till Djupdalsvallen under Mittåkläppen där man kan kliva på guldturen Gruvleden på drygt 8 km. Av spåren att döma är renar inte långt borta och snart ser vi ett par mindre flockar. På flera ställen passerar leden gruvor eller dagbrott från 1600-talet och vi kan bara försöka att föreställa oss hur livet var på den tiden..
Förutom renar verkar det ha varit ett gott år för fjällvråk och några ripor springer undan framför oss.
Färgerna på fjället och i fjällbjörkskogen är bara magiskt vackra i minst hundra nyanser av brunt.
Kvällen blir stjärnklar men inte fryskall. Det är sydliga vindar. Månen någonstans mellan halv och full hänger majestätiskt över Rödfjället och efter god mat och vin somnar vi ovaggade.

Lördag morgon och vi har mycket spring kvar i benen. Vi har sett att våffelserveringen i Andersborg mot all förmodan fortfarande har öppet och vi tänker oss en heldag i fjället runt omkring. Och inte minst en renhornsexpedition till ett litet fjäll lite på sidan av där troligen inte så många går. Och vi hade rätt. Och vi har en fantastisk dag. Har till och med turen att få se en mindre hackspett strax norr om Andersborg! Och en hare. Och ripor. Och fjällvråk.
Våffelserveringen är öppen och det är fullt av folk. Det är helt klart fler än vi som insett att fjällen är bäst i oktober!

Och lite som vanligt är det alltför snart söndag och dags att packa och fara österut. Men nu står nya turer på önskelistan och nya upplevelser blir möjliga allt eftersom pojkarna växer.
Jag har åtminstone två skogsområden jag vill utforska och uppleva.
En lavskrika flyger över vägen just när vägen vänder nedåt mot Funäsdalen. Inte vet jag men för mig är det ett tecken så bra som något.
Jag längtar redan tillbaka.

 

Har tillbringat helgen med Petter och Nisse ombord på Shelinka. Efter en natt på Kråkön styr vi i soluppgången söderut mot Axmar. En häger flyger över. Tyvärr har vi en envis motvind och får tuffa lite mera motor än vi önskar. Men vädret är toppen och vi mår riktigt gott!
Eftermiddagsfika på Storjungfrun. Det är första gången jag är här och det är ett riktigt charmigt ställe. Extra charmigt kanske för att vi är näst intill ensamma här. De flesta små stugor är igenbommade för säsongen.
Sista biten in mot Axmar är grund och krokig. Jag kikarspanar och ser flera havsörnar och en och annan säl.
Äter riktigt god mat på kvällen. Det är stjärnklart och lite kyligt när vi går tillbaka till båten framåt 22-tiden. 
Söndag morgon är vi återigen uppe tidigt. Djurlivet imponerar. Hör sälars "sång" långt utifrån. Ser flera havsörnar och vattnet utanför bryggan bara bubblar av fisk. Är det havsöring?
Vi vet att hemresan kommer att ta tid, särskilt som vinden har vänt och vi återigen har en envis motvind. Faktiskt blåser det upp mer än prognosen lovat och vrider lite mot västligt och vi kan kryssa upp och förbi Agö fyr och mot Hölick innan vi i en snabbt avtagande vind sakta puttrar in mot Hudik i kvällningen.
Det har varit härligt men som den landkrabba jag är känns det också väldigt skönt att komma iland.

I helgen som var gjorde vi ett besök på älgparken i Ockelbo. Där bodde den här stiliga killen. Hade varit häftigt att möta honom i skogen på riktigt. Fast nu när jakten börjar har han det nog bäst i parken..
För övrigt hyrde vi en finfin stuga i anslutning till parken.

Tidigare har vi besökt det "vildmarksgalleri" som också finns på området men när det blir alltför mycket jakttroféer i form av uppstoppade rovdjur, skinn och horn på väggarna mår jag som vanligt mest illa. Det blir bara makabert och ointressant.
Men som sagt, stugbyn och älgparken var toppen!!

 

Vaknar till en morgon lite kyligare än tidigare. Dimman bäddar vackert in landskapet. Jag fyller snabbt termosen med kaffe, packar ryggsäcken och åker upp mot Stensjön och Tjärnvallen.
Det är så lugnt och stilla det bara kan vara en sensommarmorgon i skogen. Några gula löv faller sakta till marken från en björk vid stigen. Jag kan höra dem landa på den mjuka backen.
En rödhake sjunger. Lite senare får jag några fina bilder på den. Jag fikar lite frukost vid Tjärnvallen. Det ser ok ut både ute och inne. Nånting krafsar under stugan. Sen tystnad.
Jag följer Kolarstigen västerut. Stora granar ligger kvar sedan stormarna och leden har sökt sig nya vägar. Minns från tidigare höstar ett fint kantarellställe men värmen och torkan har satt sina spår. Endast några små små gula svampar tittar fram.
Spindelnät glittrar i motljuset. Jag klättrar och kryper med kameran för att hitta de bästa vinklarna.
Fikar igen. Värmen kommer med den stigande solen. Men det går åt rätt håll nu.
Härligt!

 

En lång het sommar börjar gå mot sitt slut. Många har nog älskat den. Andra, som jag själv, börjar väl få inspirationen och livslusten tillbaka nu när träden börjar skifta i gult och termometern sakna kryper neråt nattetid. Visst har det varit lättsamt att glida runt i kortbyxor och Teva men jag tänder ju mera på underställ, kängor, mössor och den grejen. Så jag säger väl som vanligt.
- En frostnatt på det här så börjar det att rätta till sig!

Och japp, jag sitter här och skriver lite igen. Känner ett stort behov av att hitta tillbaka.

Ett val närmar sig och har tagit upp en del av min tid. Alla partier utom ett faller bort ganska raskt. Det är som att vi lever i olika världar. Blockpolitiken tycker jag är helt värdelös. Jag vill absolut inte att min gröna röst skall bli en indirekt röst på det stora röda partiet med sitt storhetsvansinne. Men ändå måste en grön röst vara bättre än ingen röst för framtiden, miljön, skogen, lodjuren och världen.
Kanske ska jag engagera mig politiskt. Ibland flyger någon sådan tanke genom skallen. Kanske blir det så. Kanske har jag alldeles för svårt att acceptera att alla tycker olika.

Nåja. Att få fart på bloggen och komma ut i naturen kommer få fullt fokus nu. Det finns så mycket att ta tag i.

Bilderna nedan är en liten blandning från sommaren. Midsommar i tänndalen! Göktytan som jag berättat om tidigare lyckades få en flygfärdig unge och det har varit riktigt kul att följa dem i sommar.
Bilden på Wilmer är från Blaxås. Större Strandpiparen är från Hölick. Makaonfjärilen är från en ö utanför Grebbestad och de tre sista från mitt gamla "hemma" längst ut på Sotenäset ett par mil söder om Grebbestad.

Det har visst varit en helt ok sommar ändå!

 

- Äntligen blev det av!!
Så länge har vi pratat om att åka och hälsa på i Ängra och fiska i Ängraån nära Kårböle.
Pojkarna är entusiastiska och bara efter några kast med spinnare och flugkast har både Hjalmar och Wilmer fått sina livs första harrar. Inga jättefiskar men ändå! Och det bara bakom knuten i Ängra!
Vi vandrar uppströms och det vakar småharr hela tiden trots att det är mitt på dagen. Jag provar några kast med en liten spinnare och nästan direkt ser jag en grymt fin öring nyfiket följa efter. Sen går det som vanligt. Spinnaren fastnar i en stor stock mitt i ån och öringen syns inte till något mer. Och egentligen.. jag är glad att jag inte fick den på kroken. Det var en kort snabb och vacker naturupplevelse värd mer..
Till slut efter att ha klättrat efter flöten, dragit loss fastnade jiggar och trasslat ut trassliga linor får jag rigga flugspöt och vifta lite torrfluga. Huggvilligheten är det inget fel på men det är mest småfisk. Vi får plocka upp fisk på mellan 20 och 30 cm men ärligt talat måste de nog vara närmare 30 för att det skall kännas ok och några sådana ser vi inte till.
Vi åker högre upp längs ån och trasslar oss ner mittför Gommorsberget och här är det vilt och vackert, mängder av mygg och inga vak. Tillbaka till bilen och hittar längre uppströms ett fint myggfritt ställe alldeles bredvid vägen där vi kan grilla lite falukorv och där pojkarna som nu börjat tröttna kan göra lite annat. Vi får några småharrar till. Vid sjutiden börjar stora sländor att dansa vackert över ån men då har vi packat ihop pinalerna. Men vi kommer absolut säkert prova igen längre fram i sommar och förhoppningsvis lura upp någon harr värd namnet.

 

..har jag fått en grå flugis i holken jag satte upp för typ tio år sen. Den är för övrigt närmsta granne med en koltrast endast en dryg meter bort.

..så brukar jag hävda att de oftast är rätt ointressanta, åtminstone på djur.
Ett djur i sin miljö och i ett sammanhang är generellt mer intressant. Det här är en sjungande bofink på rätt nära håll varken mer eller mindre. 

Det brukar nästan alltid bli en sväng ut på kvällen. Även om det var länge sen jag hörde nån uggla är det alltid något intressant som händer.
Ibland får kameran följa med trots lite skumt ljus. Har länge tänkt försöka få några bilder på en flygande morkulla och igår kväll fick jag chansen flera gånger. Autofocusen ville inte riktigt hänga med så det var gammal härlig manuell focus som gällde. Kameran var inställd på 1/250 på 800 iso.

..i vår gamla rönn. Jättekul eftersom det i stort sett är en ny bekantskap. Lätet har man kanske hört nån gång men det är också allt. Jag hoppas vi inte stör för mycket men rönnen jag sparat just för att det är ett så fint boträd står mitt i vår infart. Men paret verkar inte alltför brydda utan har städat och stökat på i det utvalda bohålet hela helgen.
"Kotten" har varit rätt osynlig hittils i vår men så plötsligt dök den upp. De är så charmiga!!
Morkullan ser vi regelbundet. Mest kvällstid när den flyger över men då och då som här på marken.

Min skogslängtan håller i sig och jag vill bara ut ut ut!
Hjalmar och Wilmer följer med ned till Hallbo och vi klättrar upp på Hallboklitt på ett för oss nytt ställe. Min plan var att spana efter djur och speciellt då slagugglan jag mötte här för inte så länge sedan.
Det blir så att jag spanar och grabbarna går in i nått slags Hobbittrollspel och omväxlande svävar runt som alver och omväxlande slår och bonkar på som dvärgar.. Pinnar och tillhyggen far genom luften och jag får ge upp min dröm om nån slags naturupplevelse.
Vi fikar på en klipphylla och för en kort stund infinner sig ett slags lugn men det blir inte långvarigt.
Vandringen fortsätter och just nere mot ett område med ungskog luktar det plötsligt "lagård" och jag minns ett samtal med en granne över skogen att björn luktar just "lagård"..
Tillbaka ner mot södra Hallbovallen följer vi den gamla körvägen ner genom den pampiga högstammiga skogen där de små små blåsipporna täcker marken. Tar några bilder men raderar irriterat de flesta. Två blev kvar som jag gillar.
Det är varmt i luften och min ryggsäck är tung och full av avtagna kläder. Känns konstigt och ovant att gå i t-shirt. Ikväll och i natt blir det nog fart på fåglarna.

DHar lovat pojkarna en dag på Järvzoo under påsklovet. Brukar bli minst ett besök per år och den här gången har vi prickat in en riktig slappdag för djuren. De flesta djuren inklusive de farliga vargarna låg utslagna som efter en hård natt men vem vet vad som händer där om natten..
Lappugglans genomträngande blick ger mig som vid så många tidigare möten både ute i det fria och här på zoo en obeskrivlig känsla inom mig. Idag känner jag mest att jag vill öppna upp burarna och släppa ut de vackra fåglarna från den förnedring de ändå dagligen genomlider..

På kvällen är jag ute en sväng och lyssnar efter våra egna nattfåglar. Men temperaturen kryper återigen ner mot nollsträcket och det är alldeles tyst. Inte ens morkullan flyger över.
På natten, vid tvåtiden, när jag släpper ut Selma gläntar jag på dörren och lyssnar. Då hör jag slagugglans dova läte en bit bort men ändå klart och tydligt. Jag tvekar en stund om jag skall klä på mig och tassa ut i natten men jag känner mig alltför trött och kryper tillbaka ner i sängen med ett leende på läpparna.
Det blir fler nätter.

Ja för någon vinter såg vi ju aldrig riktigt till.
Gråvåder, regn och på sin höjd lite blötsnö.. Men nog ältat om det. Det kommer nya vintrar!!
Just nu är det fantastiska vårdagar (och nätter så klart) här i Hälsingland
och det bara myllrar av liv i naturen. Både bruna kärrhöken och fiskgjusen har kommit och det verkar vara ett skapligt uggleår. Har haft närkontakt med slaguggla och hört både hornuggla och pärluggla. Så det blir en del sena kvällar ute framöver!!
En långdragen förkylning har gjort påsklovet till en lugn tillställning men igår fick jag med pojkarna på en liten fisketur till Norrboån och kom igång lite med kameran. Lite allt möjligt dök som det brukar upp bara man ger sig ut. En snok kom simmande. En större fisk jagade grodor i en av dammarna och en otroligt vacker liten sävsparv låg död på en sten längs stigen.
Fisket gav inget resultat men det var en anledning så god som någon till att komma iväg.
Stannade till vid Hålsjöviken där gäddorna plumsade tungt i vasskanterna och det var fåglar överallt. Gott om bla gråhakedopping och jag tror aldrig jag sett så mycket skrattmås. Hjalmar bra sugen på att lägga i båten och fiska abborre.
En härlig dag och bloggen är igång igen.
Känns kul!!

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Etikettmoln

Kommentera gärna: