2015 > 08

Det har som vanligt nappat bra i sommar och vi har fått många fina naturupplevelser i lilla Hålsjöviken i stora Södra Dellen. På bilden drar en fin matabborre i Hjalmars lilla wobbler. Fast i år har vi varsamt släppt tillbaka alla abborrar.
Hålsjöviken är en superfin fågellokal med häger, gråhakedopping, brun kärrhök och mycket mycket annat spännande.

Tio grader på morgon. Fuktigt. Dimmigt. Tranorna ropar nerifrån åkrarna mot sjön. Vingslag. Några trastar flyger upp och iväg. Vindstilla. Lätta droppar hörs inifrån skogen.
Överallt små spindelnät prydda med små små droppar. I bärriset i skogen. I buskarna i trädgården. I dahliorna framför mig. I gräset. Överallt liv.
Om en stund kommer det att lätta. En plötslig vind och det spricker upp.

En av sakerna vi ville hinna med i sommar var Gröntjärnsleden. I fredags blev det av och dessutom på cykel och finare skogscykling får man leta länge efter.
Vi cyklade från parkeringen uppe vid Bratthe via Gröntjärn till badet i Sandvik. Tillbaka tog vi grusvägen. Totalt 24 kilometer som tog oss ca 5 timmar totalt men då gick Wilmer i en del av backarna.
Bitvis går leden i riktigt vackra skogar men mot Sandvik ser det bitvis mer ut som vanligt med några skämmiga avverkningar alla svenskt skogsbruk. Men i det stora hela riktigt fint.
Några tjädrar såg vi. Älgspår. Kanske en lavskrika och sommarens andra aspfjäril på stranden vid Gröntjärn.
Väl hemma är det ett hemskans liv på skatorna från granntomten. Det visar sig vara en sparvhök som slagit en av skatungarna och en kamp på liv och död pågår i den vildvuxna trädgården. Vi smyger tillbaka och lämnar de åt sitt öde. En stund senare är det tyst.

Ett av mina favoritställen här i krokarna. Vandringen ner genom skogen. Bäcken som porlar. Det glittrande havet. Lugnet.
Vi bestämmer oss på morgon. Pojkarna är också sugna på en utflykt. Det är lite sensommar i luften. Morgnarna är svala men värmen kommer ändå krypande. Det är skönt i skogen när vi följer stigen ner mot havet. Massor med små blåvingar fladdrar i bärriset. En hackspett jobbar lugnt men någonstans utom synhåll och några tofsmesar tjattrar lite muntert i de sista tallarna.
Som vanligt blir det en smått upprymd känsla av att nå havet. Ljuset, dofterna är nya. Det var länge sedan vi var hit nu.
Längs vägen ut har vi pratat om att vi hoppas få se någon havsörn och vi har turen med oss. Två fåglar flaxar upp över oss och cirklar runt oss en stun innan de försvinner iväg. Lite senare ser vi en till eller kanske är det samma långt ute över havet.
Några skarvar flyger förbi. I vikarna ligger skrakar och på långt håll ser jag en grå liten vadare men jag kommer aldrig nog nära för att se vad det är.
Vi njuter länge vid havet och fikar gott innan vi vandrar upp genom skogen mot bilen igen. Det är varmare och tystare i skogen nu. Det enda vi ser längs stigen är två pärlemofjärilar i akrobatisk flykt.

I helgen var vi med och sprang rogainingtävlingen Hemavan 24. Inom 24 timmar skall man besöka så många som möjligt av de utsatta kontrollerna och samla så många poäng som möjligt. Det roliga är att man själv bestämmer sin rutt och vilka och hur många kontroller man vill ta.
Årets tävling bjöd på rätt extrema snöförhållanden, mycket smältvatten och låga moln. Endast ett tag på efternatten sprack det upp och vi kunde se de högre topparna. Under natten kom även månen fram ett tag.
Vi slutade 29a av 45 startande lag och det är vi riktigt nöjda med. Vår rutt gick mestadels i lägre terräng där vi fick något sämre poängutdelning men å andra sidan slapp irra runt i dimman på topparna.
Fick en liten dipp efter hemkomsten men inte så konstigt när man lufsat närmare 8 mil på 22 timmar med smältvatten i dojjorna.

 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Etikettmoln

Kommentera gärna: