2015 > 09

Jag trivs i skogen. Ingen nyhet kanske. Även när är ute med röjsågen är lilla kameran med. Och den levererar. Det finns ett läge med "dramatiska färger" som jag bara älskar. Visst. Lite fusk är det. Men det blir så j...a läckert! Jag skulle vilja se världen så här. Eller i svart och vitt. Det vanliga är så blekt.
Första bilden är ett hjortronblad på myren. Det andra ett lingon. Det tredje en liten tallplanta sedd ovanifrån. Alla tre bilderna tagna med det lika fantastiska "micro-läget".

Egentligen behövde vi inte plocka mera lingon. Men det finns ju så mycket i år så vi har svårt att låta bli. Och så är det så mycket skönare än att bli liggande i soffan inne. TV har jag så totalt lessnat på. Jag vill bara vara ute.
Röken från elden håller småsveda och mygg på avstånd. Till att börja med räckte skymningsljuset och flammorna till att se skillnad på lingon och blåbär. Till slut måste pannlampan fram.  Och jag blev tvungen att springa in efter kameran. Eld fascinerar som vanligt. Hög ISO och ganska lång slutartid. Magiska bilder. Riktigt nöjd.

Jag kom in på det lite i mitt förra inlägg. Stigar. Stigar som sakta återtas av naturen för att ingen längre trampar dem. Men också stigar som direkt försvunnit vid en avverkning. Stigar som är kulturhistoria men som ingen längre månar om. Eller det gör man kanske. Men om skogen sköts rätt blir stigarna kvar. Det är min fasta övertygelse.

Vad är det som gör att allt färre verkar vistas i skogen. Åtminstone till fots. Det motordrivna nöjesåkandet har trots lagar och regler ökat markant. Har skogen blivit tråkig? Skulle det bli intressantare om det togs inträde till skogen. Att det skulle kosta pengar. Då skulle det bli intressant. Kostar det pengar är det bra. Gratis är tråkigt. I en tid då allt kostar pengar borde vi uppskatta skogen desto mer. Jag gör det, och många med mig. Ändå är vi få.

Men hur är det. En gammal körväg från långt tillbaka trampas och blir till stig. Då användes små maskiner. Kanske häst. Det gick att samsas. När jobbet var gjort fanns stigen kvar. Idag är maskinerna gigantiska. Det är bolagen stolta över. De är effektiva. Bra för ekonomin. Men att samsas finns inte mer. Stigen finns inte mer.

Vissa hävdar att ökad förekomst av varg och björn har påverkat. Att man är rädd att fara till skogs. Så är det säkert. Tyvärr en i de flesta fall oberättigad rädsla delvis skapad av den skräckpropaganda som bedrivs av en klick högröstade fanatiker ur jägarkåren.
Visst. Fler och fler möter rovdjur. De finns omkring oss men nästan alltid i det tysta. Det är vårt agerande som avgör om skogen är farlig eller ej.

Skogen har förändrats. Allt mindre gammal trevlig vandringsskog finns kvar. Sveriges skogar växer igen. Det är största hotet. Ett hot som bolag och näring nonchalerar. Det är helt enkelt inte lika mysigt i skogen längre. Man åker längre till en skog att gå i. Till en skog där det är fint. Till en skog där stigarna finns kvar. Till en skog som man vet står kvar när man kommer dit. Även i framtiden.

Nu just nyligen försvann vår sista trattkantarellskog. Ja ni vet den där skogen dit man årligen återvänder för att gå den där rundan. Upplevelsen är lika viktig som svampen. Igenkännandet. Nu hänger där en banderoll med texten HOLMEN på. Så klart. Kvar står tallar på tillväxt. Det är inte kalhugget. För en förbipasserande ser det nog fint ut. Annorlunda. Ljusare. Ofta har vi sett tretåig hackspett här. Och alltid tjäder. Jag tror inte de gillar annorlunda.

5 september. Just nu går naturen balansgång mellan sensommar och höst. Nätterna blir friskt kyliga men solen är ännu riktigt varm dagtid.
Det pirrar lite inom mig. Hösten för mig är livslust, kreativitet, inspiration, glädje och inte minst längtan ut.
Jag har följt den gamla körvägen upp från sjöänden. Jag har gått här förr. Många gånger. Det är nära inpå byn men ändå så mycket vildmarkskänsla. Slagugglan finns här liksom lodjur och ibland nån björn. Även någon varg på långvandring går då och då förbi just här. Dessutom har jag ett flertal gånger kunnat skåda örn uppifrån bergen och det är lite av vad jag hoppas på idag också.
Kameran är med så klart. Härifrån brukar jag alltid få med mig ett gäng fina bilder. Kanske är det därför jag känner mig så inspirerad. Eller så är det hösten som är i antågande.
Det är gott om blåbär längs vägen och även lingonen är snart plockbara. Uppe i harsyreskogen spelar ljuset fint mellan granstammarna. En hackspett knackar lugnt just utom synhåll. Högre upp just när vägen vänder neröver igen viker jag av på stigen upp mot berget. Numera är den bitvis knappt följbar. Inte många rör sig i skogen längre.
Det är svamptid också. Vi åt kantareller senast igår men vi plockar allt mindre svamp. Trots det tar jag en liten omväg och där sitter både svart trumpetsvamp och bleka taggisar. Men idag får de stå kvar.
Lite tjatter i trädtopparna får mig att lyfta blicken. Det är tofsmesar som trivs i den knotiga trassliga skogen här upp mot berget. Häckningen verkar ha gått bra för jag träffar på flera grupper. Mera tjatter och jag kan pricka av kungsfågel, olika sångare, rödstjärt och domherre. Men det är svårt att fota småfåglar i ständig rörelse. Ofta är de också alltför högt upp i träden.
Uppe på Rövarklitt. Viken ligger som en liten fjord under mig. Jag hade hoppats på lite vind för örnarna att segla på men det blir inte alltid som man vill. Solen värmer och ordentliga skurmoln bullar upp sig norröver och västerut. Jag fikar och dröjer mig kvar men ingen örn får jag se.
Traskar neröver. Stigen växer igen även här. Nere i storskogen ovanför vallen viker jag av in i skogen. Står stilla och bara lyssnar. En järpe flyger upp och iväg. Reagerar på spår i mossan framför mig. Känner med handen och fingertopparna. Kanske björn, tänker jag och börjar leta fler spår. Bara några meter ifrån mig står en mindre torrtall där barken nyligen ramlat av. Jag ser ränder från vassa klor. Det har varit björn här. Inte helt nyligen förstås men åtminstone nu i sommar. Det kittlar att de faktiskt finns här ändå. I det tysta. Vi har varit nära björn förr just här runt berget. Kännt lukten. Kännt närvaron.
Det är härligt i skogen.
 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Etikettmoln

Kommentera gärna: