2016 > 05

Ett av mina "kommer-alltid-återvända-till-ställen" i skogen är Gäddsjön och Gropomdal strax ovanför Funnervallen endast några lappkast här hemifrån. Gäddsjön för fågellivet med framförallt svarthakedoppingarna men även för de skygga tranorna i sin naturliga häckmiljö.
Bakom sjön, eller träsket, ligger ett stycke magisk bortglömd skog. Trasslig och underbar med motstycke på få andra ställen häromkring. Givetvis är det bara en sorglig spillra i industriskogsområdet runt omkring med livlösa contortabestånd och Holmenhyggen men samtidigt och trots allt, mår jag bra efter bara en stund. Härinne småpratar träden lågmält med varandra. Mossan växer tjock och på något sätt känns det andaktsfullt och fullkomligt tidlöst. Gransångaren sjunger intensivt.
Jag kan inte låta bli att fundera över värdet av en skog. För mig sitter mycket av värdet i att den får stå kvar. Att jag har något att längta till.
Att återuppleva.
 

Ägnade en stund att försöka göra en helt vanlig vitsippa lite rättvisa. Det är väldigt lätt att ta platta blombilder och alls inte lätt att göra dem intressanta. Den här är tagen i en strimma kvällssol med microläget på lilla Olympuskameran.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Etikettmoln

Kommentera gärna: